Yeong-hey är alldagligheten själv, eller det är iallafall så hennes man beskriver henne. Det är inget speciellt med henne, hon är hemmafru och sköter sina sysslor. Men när Yeong-hey börjar drömma mardrömmar om kött och blod och döda kroppar, bestämmer hon sig för att bli vegetarian. Hennes familj har ingen förståelse för detta, de ser det som en motståndshandling och provokation, och försöker på olika sätt tvinga henne att äta kött. De försöker kontrollera henne – genom omtanke, eller genom tvång och våld.
Men Yeong-hey vägrar. Snart slutar hon äta helt. Hon magrar, bleknar, passiviseras och vänder sig allt längre in i sig själv…
”’Yeong-hey, säg något är du snäll. Vad som helst, bara du svarar.’ Just som han trodde att det inte var något annat att göra än att lägga på, tog hon till orda.
’ Vattnet kokar’. Hennes röst hade ingen tyngd, som en fjäder. Den var varken dyster eller frånvarande, som man kunde förvänta sig av någon som var sjuk. Men den var inte heller ljus och sorglös. Den ägde den stillsamma klangen hos en människa som inte hörde hemma någonstans, någon som befann sig i ett gränsland mellan olika tillstånd.” (s 85)
Boken är uppdelad i tre delar, där varje del är berättad ur en närståendes perspektiv, allt medan tiden går och Yeong-hey försvinner allt längre bort. Perspektivet fördjupar känslan av distans och maktlöshet.
Vilken berättelse! Det är brutalt, äckligt, drabbande, upprörande, sorgligt och väldigt vackert. Vegetarianen är skriven av den sydkoreanska författaren Han Kang.
”Hon betraktar regnet som piskar mot rutan med det stoiska lugnet hos en människa som är van vid ensamhet. Snart börjar skogen breda ut sig på båda sidor av vägen. Skogen tycks huka sig i det skyfallsliknande regnet, likt ett väldigt djur som håller tillbaka ett vrål.” (146)