Har läst Agnes Lidbecks Finna sig till en bokcirkel på biblioteket! Berättelsen handlar om Anna, som lever hela sitt liv efter hur andra behöver henne, eller vad hon tror att andra tänker om henne. Det blir en ganska frustrerande läsning. Anna tar sig an de traditionella kvinnorollerna med exakthet. Hon är först mamman och frun, sen blir hon älskarinnan och slutligen den vårdande (en roll som på många sätt liknar rollen som mamma, bara det att en fullvuxen man väger mer än ett litet barn). Utåt sett är det lätt att tro att Anna lever ett ganska perfekt liv, men berättelsen skildras inifrån Anna, och där finns en stor ilska och panik. Anna längtar hela tiden efter något annat, men vet inte vad. Så hon finner sig. Och åren går.
Det är sorgligt, distanserat men också ganska roligt om samhällets och de egna förväntningarna på vad det innebär att vara kvinna.
Några favoritbitar:
”Det går att tillrättavisa ett barn för att det tagit all plats i soffan men inte för att det tagit all plats i livet.” (47)
”Anna packar allt snabbt, man kan få intrycket av att hon går ifrån ett hus som någon skulle komma hem till snart och be henne stanna kvar i.” (145)
”Så varför skriver du inte bara, frågar Anna inte. Vad tänker du på, frågar hon inte heller längre, inte sedan han helt slutat låtsas tänka på henne.” (180)