Kostym är Ninni Holmqvists debut från 1995. Boken består av fjorton noveller om fjorton olika kvinnor. Novellerna tar upp teman som identitet, svårigheterna med att kommunicera och vara nära en annan människa. Om längtan och om att tillhöra. Några av mina favoriter är “Hundarna”, “Katten” och “Om svanars känslor”.
“Hundarna” handlar om Iris som är på en främmande plats, med kokospalmer, kackerlackor och bungalows. I närheten finns också massor av vildhundar, som skäller och morrar åt Iris för att hon inte hör hemma där. Tillbaka i bungalowen lyssnar hon på radio, utan att förstå språket. Så detta:
“Om någon hade kommit förbi och frågat henne varför hon slösade bort tid på att lyssna på ett språk som hon inte förstod skulle hon kanske ha svarat att hon övade sej i just detta: att lyssna utan att förstå.” (ur: Hundarna s. 12)
Novellen “Katten” handlar om en katt som följer med jaget hem och blir där. Katten kallas Katten, och kommer och går som den vill (till jagets förtret).
“Jag letar efter någon som jag kan röra som om det vore självklart och inte betydde något särskilt. Jag letar efter någon som inte måste komma som inte måste gå.” (ur: Katten s. 58)
“Om svanars känslor” handlar om ett jag som är ganska avigt och ensamt. Hon har på sig en fårskinnskappa som luktar illa i solen. Folk flyttar sig när hon kommer i närheten. En dag hamnar hon bredvid en kvinna som visar sig sakna luktsinne…
“Ibland när jag sitter hemma bak fördragna gardiner händer det att jag rör tv-n för att skaka hand med någon av de medverkande. Det är då jag får stötar av statisk elektricitet. Ibland kysser jag tv-n. Den smakar glas och damm.” (ur: Om svanars känslor s. 199)
Jag använde Kostym på ett av bibliotekets novellkaféer, och den passade mycket bra att högläsa ur. Novellerna är lagom långa, överraskande och har ett vackert språk. De är både vemodiga och humoristiska.
Ett annat boktips av Ninni Holmqvist: Något av bestående karaktär